Ätstörning eller ANDRA problem och det pris jag får betala

2015-02-20

NÄR EN STÖRNING BLIR TVÅ

I och med att jag öppnat mig och gått ut med mina problem har jag – vilket jag uppskattar – blivit involverad i många diskussioner på nätet. I en av trådarna fick jag frågan hur jag ställde mig till och om inte ätstörningar ibland borde klassas som Dysmorfofobi där trasslet med maten egentligen är ett medel för att dölja/korrigera sitt självförakt.

Biggest-loser Tänk-dig-glad

DYSMORFOFOBI sjukdomen där du inbillar dig att du är ful

Låt mig generalisera och förenkla BDD för att kunna föra ett resonemang kring mitt eget problem. Jag vilja påstå att BDD är ett handikapp där man stör sig på något i sitt eget utseende. Låt säga att en ”snygg” man är +180, symmetriskt och atletiskt byggd med ett tjockt mörkt hår i en fin frisyr. Då har jag ganska många saker att störa sig på hos mig själv. Men faktum är att jag tycker att jag är fin, trots att jag är ”kort, tjock och flintskallig”.

Så-mycket-god-mat-här-i-världen Irish-Cream-choklad-kaffe

Däremot triggades jag av viktnedgången när jag började gå ned i vikt. Jag testade olika ”dieter”, började utesluta måltider/livsmedel etc. Jag vägde mig flera gånger om dagen och speglade mig alltid efter att ha ätit för att se om ”jag blivit tjock” av maten. Att äta en chokladbit var en enorm konflikt mellan njutning och bantar-Hampus.

Det började med att jag övergick till större delen vegetarisk föda. Böngrytor, sojaproteinprodukter, lågfettsmejeriprodukter och äggvita (i dunkt, inga äggulor – det var för fett). Jag blev tightare i kroppen och detta triggade. Mer. Jag vill ha mer! Och jag lyckades, blev bättre på att äta mindre. Blev bättre på att undvika

En önskan att komma tillbaka, till som det var FÖRUT

Nu längtar jag bara efter att få tillbaka mitt liv och min fysiska styrka som jag hade innan allt det här. Att sluta ha ångest över att äta, att sluta behöva väga/räkna allt mat för att veta att jag äter tillräckligt. Att slippa få ont i magen när jag äter. Att kriga med mig själv inför ett restaurangbesök. Att tvingas undvika jogga (en fantastisk ventil för mig – trots min hatkärlek till det) för att jag vet att det triggar något alldeles mörkt inom mig som vill få mig att äta mindre.

Sats-på-morgonen-0720 Sexy-Buddah

Märk mina ord, det ÄR en störning! Dysmorfofobi, anorexi, bulimi eller dålig självkänsla. Oavsett är det skadligt.  Och det är så lätt att hamna i de dåliga tankarna. Särskilt när det är dags att träffa folk, gå ut att äta eller gå på kalas.

Naken och ENSAM inför ångesten

Hur mycket jag än haft hjälp av vänner, Dietmästaren, behandlingen på SCÄ så är jag alltid ensam och helt utlämnad inför den ångest som ibland slår till. Tidigare kunde jag alltid dämpa den med träning och/eller svält. Nu måste jag hålla mig till planen. Äta mina måltider. Undvika överdriven träning.

haklapp Potatis

Senaste veckan har jag varit fast i den NEGATIVA SPIRALEN

Huden känns lite lösare på magen. Kinderna ser lite ”puffiga” ut. Jeansen känns trängre. Skjortan och kavajerna sitter åt mer än vanligt. Jag har skött mig (ätit alla måltider) men utöver det dessutom kraschat några gånger den här veckan. Vaknat på natten och stoppat i mig mat. Inget allvarligt, men ändå lite för många kilokalorier.

Ångesten tar med ens tag i tankarna. Banta. Diet. Minska intaget. Hoppa över måltider.  Gärna i kombination med ett ökat intag av koffein. Det är hungersdämpande. Jag vill minskar måltiderna. Ökar motionen. Promenad hem istället för bussen. Konditionsträning på kvällen. Senaste nätterna har jag drömt om joggingrundor och backintervaller. Velat skriva till Dietmästaren att jag vill banta. Jag orkar inte med att svälla konstant. Kan det inte vända snart?

Irish-Dream-choklad-te Fruktstund

Allt annat än LYXPROBLEM

SMS:ar lillebror med panik. Jag vill gå ned i vikt igen. Vill komma i form och se snygg ut. Lägga energiintaget på ett underskott och få fram rutor på magen, synliga ådror och en stramare hud. Får svar att det är ett I-landsproblem och att jag skall lägga av. Och han har rätt. Dessutom har jag, förutom en ärrad själ, en hel del fysiska problem. Problem jag fick leva med såväl under som nu efter ätstörningarna. Förstoppad eller diarré. Magont och gaser – oftast i kombination. Yrsel när jag reste mig för fort. Obefintlig sexdrift. Ont i stjärten av att sitta på något hårt. Den fysiska svagheten och det hemska humöret.

Två-åsnor Grekland-sommaren2014

 

Bilden till vänster ovan, den med åsnorna (jag och min kompis), är ca sex veckor efter att jag börjat få hjälp av Dietmästaren. Bilden till höger om den är sista dagen på semestern. Jag har lyckats svälta mig ca sex kilo lättare på en vanlig veckolång charterresa. Allt framför en av de personerna som betyder mest för mig. Genom att manipulera sanningen, skylla på värmen m.m. Fortsätt-simma-ge-aldrig-upp Morbror-och-hans-älskling

De två armbanden jag har på bilden burit varje dag i ca ett halvår nu. Och jag är inte ens en accessoarmänniska (bortsett klockor, slipsar, flugor och manschettknappar). Pärlorna är från systerson. En födelsedagspresent. Det påminner mig om hur viktig familjen är och framförallt hur viktig HUGO är. Det andra ”fortsätt simma” är från Marika. Hon har peppat mig så många gånger när jag velat göra slut på livet. Dessutom var det hon som följde med mig till Frisk & Fri gången. Där fick se människor som var friskare samt sjukare än jag. Det var då jag insåg hur viktigt det är att ta mig ur träsket.