När teori och praktik INTE överensstämmer

2015-07-10

ATT LYSSNA PÅ SIN KROPP OCH FÖRSTÅ ATT DU ÄR UNIK

Så, vad har jag sysslat med sedan sista inlägget? Promenader. Varit på ”internetdejt” (tränade tillsammans med en Twitterbekant). Badat. Grillat. Tränat och ätit på favorithaket (Amida Kolgrill). Där stötte jag dessutom på Martin Lindberg. En riktig ”ikon” inom träningssvängen. Efter att ha stått brevid honom och sett hur köttig han är så insåg jag att det handlar om att bli så grov att lite speck inte spelar någon roll. Dessutom hunnit med ett par krascher till. Och jag skall förklara varför lite längre fram i inlägget.

äterbanan Banan efter träning frukostbanan

Att komma ur mina ätstörningar har för mig inneburit att jag måste gå utanför vad som är ”teoretiskt” korrekt för att istället gå på vad som fungerar bäst på mig själv – och min kropp. Det har varit en lång process – och den är – som jag nämnt så många gånger tidigare – absolut inte över ännu.

Jag måste hålla mig till PLANEN

Okej. Jag erkänner. Jag har fuskat. Massor. Mest med frukosten – och vissa mellanmål. Visserligen har jag kompenserat med ett större kvällsmål. Men krascherna har varit mer frekventa. Inte någon gång i månaden utan ibland fler än vid ett tillfälle i veckan. Visserligen mindre krascher, men ändå krascher (där jag utan större kontroll plockar ut saker ur skåpen och äter utan plan).

Igår erkände jag för Djo. Hon såg ledsen ut. Därefter kom vi överens om att jag skulle göra i ordning en ordentlig frukost och äta efter träningen. Vilket jag gjorde.

äggfrukost byggauppigen kycklingspenattomatnötter

Hur märker jag att jag fuskat?

  • Får ”minikrascher”
  • Behöver inte gå på muggen varje dag
  • Tänker mer på mat, surfar på mat/receptsidor
  • Dricker mer sötningsmedelssötade drycker (lightläsk, saft)
  • Häller i mig mer kaffe, åt missbrukshållet
  • Tuggar väldigt många tuggummin varje dag
  • Får muchies påvägen hem och brukar sätta i mig delar av de grönsaker jag köpt med mig (champinjoner, tomater, ibland isbergssalladen)
  • Vaknar på natten och är hungrig/sugen

MartinLidbergOchJag FikaPåStarbucks poofig

Varför vill jag fuska?

Jag är inte alls lika tillfreds med tröttheten längre. Binjurarna. Stress/depression. Järnvärden (alldeles för lågt, men på väg upp). Celialki (negativt test). Lågt testosteron (”normala värden” – vad nu det innebär). Fick hem ett brev av doktorn förra veckan. Testerna var ”normala” och vi skulle göra ytterligare tester i augusti. Med en stor dos av övertolkning kunde jag läsa det: ”Nu går jag på semester, du kan må skit över sommaren så hörs vi i höst…”. EGOIST!

Utöver tröttheten så kan det sammanfattas med ett sommarlåtscitat: ”Sommartider hej hej, sommartider…” Jag är trött på att inte vara lika snygg som alla andra. Ha magrutor och kunna ”glassa” runt på stranden och vara stor, stark och ”snygg”. Visst skulle jag kunna dra ned på maten ytterligare. Dra ned så mycket att några hetsätningar per vecka inte skulle spela någon roll. Men då är jag tillbaka till det jag kämpat i ett år (eller egentligen hela mitt vuxna liv) för att ta mig ur.

Dessutom är mat njutning för mig – jag skulle vilja kunna äta så mycket/ofta som jag vill. Inte ruta in maten/ätandet enligt en plan – med en matvåg i högsta hugget. Och eftersom jag är duktigt ”skadad” har jag börjat se mig om på nätet efter möjligheter att hjälpa muskeltillväxten och fettförbränningen SAMTIDIGT. Givetvis landar jag på skumma sidor med olagliga preparat. Jag har alltid sagt att jag inte vill gå den vägen. Det vill jag egentligen inte heller. Är rädd för att fastna i det träsket också. Jag är lite av en beroendemänniska. Dessutom, olagliga, men fungerande, preparat löser inte den inneboende ångesten av att aldrig vara nöjd med mig själv. Istället kommer jag skapa ett sprutmonster – och det känns bara korkat. Dyrt och korkat. Att plöja ned pengar – som skulle kunna gå till upplevelser såsom resor och god mat – på något som känns helt bortkastat.

Ytterligare en person i ätstörningarnas JÄRNGREPP som skall hjälpas

För någon vecka sedan tog ytterligare en person som läst min blogg kontakt med mig (gör gärna det om du känner att du behöver hjälp) och bad om råd. Jag har, efter ett år av detta, byggt upp ett nätverk med personer jag kan rekommendera/hänvisa till när folk är fast i ett destruktivt leverne. Skillnaden är nu att jag kan vara dem behjälpliga i att besvara frågorna om upplägget, motivera dem att hålla sig till planen (oerhört viktigt) och förklara varför planen är så viktig (utifrån egna erfarenheter). Den senaste i skaran är en superfin människa som har en alldeles för destruktiv självbild och ser inte hur fantastisk hen är. Hen har dessutom kolhdyratsskräck och lider av LCHF/Paleosjukan.

nykokbokompotatis PromeneraMera NyBokOmPizza

Saker jag lärt mig under min resa är vikten av regelbundet ätande. Äter jag inte regelbundet så är det som att leda mig själv mot en krasch. ”Litteraturen” säger att fastande är bra för kroppen. Att blodsockret inte alls påverkas av några timmar utan föda – och allt detta är sant.

Men(!) mina erfarenheter säger:

  • Jag kraschade mer sällan därför att jag fick får äta snart igen (ingen längtan efter föda, inget straff att vara utan mat)
  • Jag hinner inte bygga upp en gigantisk längtan/hunger inför nästa måltid (det blir mindre ångestladdat kring mat eftersom jag hela tiden har en måltid inom en snar framtid att se fram emot)
  • Hungerregleringen/måltidsstorleken påverkas positivt då jag alltid ”har något i magen” – vilket hjälper mig att känna mig mätt fortare (periodiska fastan och hetsätningarna har gjort mig ”bottenlös” och gjort att jag kunnat väldiga mängder föda)

Att banta (minska kroppsfett) på ett KORREKT sätt

Viktnedgång på internet. Bloggar, Facebookgrupper, forumtrådar och frågor jag får – hur skall du minska fettmassa (”gå ned i vikt”). Detta skrämmer mig.

Såhär får det INTE gå till

För någon vecka sedan såg jag en diskussion på internet om viktminskning. Den här personen hade tänkt:

  • Fasta flera dagar i veckan
  • Fasta större delen av dygnen, då personen fick äta
  • Hålla sig på ett kilokaloriunderskott dagarna då mat var tillåtet, samt dessutom
  • Äta färre kilokalorier än sitt basala dygnsbehov
  • Minus, minus, minus och minus. Skrämmande. Mer skrämmande var nog att Facebooktråden var översvämmad med tips om hur hungern dämpades/undveks. Dom hetsade varandra till att hålla sig från mat fler och fler timmar.

Dessutom var denhär personen var SMAL. Den fastlagda mängden kilokalorier var hämtad helt utan eftertanke. Det hade känts bra.

Björnbrottarlyftet AmidaKolgrill ÄterPåAmida

Saker att tänka på vid viktnedgång, mina åsikter/tips:

  • Håll dig till planen, med en plan är det mindre lätt att ”spåra ur” (”jag åt ju så liten lunch, så jag kan nog…”)
  • Träna för att bli bättre (starkare och/eller snabbare)
  • Fokusera inte för mycket på mat, se till att njuta av livet istället
  • Ät varierade protein- (kött, fisk, fågel, ägg, mejeri, bönor/linser m.m.), kolhydrat- (potatis, gryn, ris, pasta, bönor/linser m.m.) och fettkällor (avokado, nötter, ägg, olja, smör)
  • Tänk på att du kan bara förbränna ett visst antal gram fett/dag i förhållande till din muskelmassa, alltså är det idioti att ta bort för mycket näring
  • Du bör aldrig gå under din basala omsättning kcal
  • Fastna inte i s.k. ”kolhydratsskräck” eller ”fettskräck” – du behöver båda (i lagom mängd)
  • Skapa ditt energiunderskott genom en kombination av aktivitet/motion och kilokaloriunderskott genom mindre föda
  • Har du inte koll på hur mycket du skall äta, ta kontakt med någon som har koll på detta och få hjälp

BJÖRNBROTTARLYFTET 2.0 till hösten

Så har Philip äntligen aviserat ett datum för Björnbrottarlyftet 2.0. Första upplagan var bland det roligaste jag varit med om på länge. Eftersom jag vill förbättra mina resultat sedan sist måste jag sköta kost och träning så jag kan prestera. Men jag måste också kämpa med mitt mentala så jag vågar lyfta och har roligt istället för att bara sätta press på mig själv (att bli bättre än förra gången).