Arbetslöshetsbloggen – Du är Du, inte ditt jobb – och därför gör rekryteringsföretagen fel

Arbetslöshetsbloggen, inlägg 2, dag 6, 2016-03-09

Först vill jag dela ut en känga till en person som jag var på intervju hos. Vederbörande kostade inte på sig att kontakta mig personligen – utan lät en ”administrativ assistent” skicka en standard-e-post till mig och berätta att jag inte var aktuell för tjänsten just nu. Fegt anser jag.

Idag vill jag egentligen ta i tu med tre punkter:

  • Skaffa dig en identitet, du är inte ditt jobb (fd jobb)
  • Arbeta med en att-göra-lista
  • Rekryteringsbranschens, enligt mig, största ”tabbe

Att leva utan identitet

Det där med identitet. Det är nog lättare sagt än gjort, att bygga sin identitet det vill säga. När jag var yngre och det fortfarande fanns telefonkataloger – ni vet de där två tjocka papperskatalogerna med privatpersoners telefonnummer och ett register över företag. Ja, så gammal är jag. För kanske åtta-tio år sedan kunde privatpersoner börja avbeställa dessa på internet så de inte skulle tryckas i så stor upplaga. Jag kommer ihåg när leveransen av dessa kom. Hela porten var full av dem. Jag minns till och med att jag fick träna på att slå i dem för att lära mig register m.m. Men nu kom jag ifrån poängen. Min poäng är att i dessa telefonkataloger så gick det att se folks yrkestitlar efter deras namn (doktor, tandläkare, konstruktör, direktör, skomakare m.m.). Så djupt rotat, och viktigt, var det att identifiera sig med sitt arbete/yrke.

Det händer fortfarande idag när jag träffar nya människor – många beskriver först vad de arbetar med, sedan vad de tycker om, spenderar sin fritid med och brinner för. Hur kämpigt blir inte detta för någon som inte har ett arbete? För den här personen är så mycket mer än bara arbetslös. 

Att skapa sig en identitet

Så, hur skapar du dig en identitet? Jag har egentligen ingen aning. Men fundera igenom vem du är. Vad du tycker om. Vad du inte tycker om. Vad du har för åsikter i olika frågor. Börja leva, upplev saker, var med om händelser. Smått eller stor är inte det viktigaste. Träffa folk. Gå med i en bokcirkel. Börja dansa. Gör någonting där du träffar folk (personligen eller online, det spelar egentligen ingen roll). Och som nämnt i tidigare inlägg – lär dig saker. Saker du tycker om att göra blir du oftast bra på. Kanske blir det starten på att finna ett yrke.

Men framförallt – om någon frågar vem du är eller vad du gör börja då inte med en (bort-) förklaring om varför/varför inte du jobbar (och med vad). Prata om dina intressen, upplevelser eller tankar/åsikter. Visa att du är passionerad för/med något. Lev. (Försök) älska livet.

Planera mera – att-göra-listan

Så, en att-göra-lista vad är den bra för? Många anledningar – exempelvis:

  • Du ser till att ha en plan över vad du skall göra, så du inte glömmer något
  • Du ser framsteg, när du får bocka av dina avklarade saker
  • Du ser till att alltid vara produktiv, på ett eller annat sätt

Jag har alltid arbetat med listor. Allt ifrån enklare saker såsom en inköpslista när jag handlar mat. De övningar jag planerat att utföra i gymmet. Vad jag skall packa med mig när jag reser och givetvis vad jag skall göra på arbetet. Nu när jag är arbetsbefriad så har jag ändå en att göra lista varje dag. Något nytt, något gammalt, något som utvecklar mig samt något som gör kroppen trött. Varje dag. I mångt och mycket planerar jag även mina helger. Jag bokar gärna restaurangbesök långt in i framtiden – styr upp planer med de vänner/familjemedlemmar jag skall träffa etc. Kanske är detta mer av en läggning än något annat. Men oavsett så är jag aldrig planlös.

Att göra din att-göra-lista

Tänk igenom din dag, helst igår. Alltså bör du göra din att-göra-lista inför imorgon eller för flera dagar framöver. Eller så börjar du vid frukosten.

Min att-göra-lista för idag, ser ut såhär:

  • Träna med min sambo
  • Skriva ett inlägg på arbetslöshetsbloggen
  • Testa att spela in en ljudfil med mikrofonen jag köpte igår (stod på gårdagens att-göra-lista)
  • Äta frukost, lunch och middag
  • Ta tag i lampan i vardagsrummet
  • Promenera minst en timme
  • Lyssna minst en timme på en bok som gör mig till en bättre människa, på något sätt

Testa själv. Önskar du tips/hjälp på att komma igång med din att-göra-lista. Hör av dig till hw@ + domänen på sajten.

Det finns säkert många applikationer som kan hjälpa dig. Själv använder jag Google Keep. Den synkroniserar automatiskt mellan min mobiltelefon och dator. Dessutom kan jag på ett enkelt sätt bjuda in folk till de olika anteckningarna så de kan ta del av, exempelvis min inköpslista (som jag bjudit in min sambo till). Den har dessutom en smidig funktion med kryssrutor – så du kan enkelt bocka av något som är genomfört – vilket gör det överskådligt hur långt du kommit/hur mycket du har kvar.

Är alltid utbildningen det viktigaste?

Med handen på hjärtat. Ibland undrar jag hur rekryteringsfirmornas strategi ser ut i rekryteringsprocessen. Alla som inte har en examen åker i sopkorgen? Är verkligen en ”civilekonomexamen eller motsvarande” alltid så viktigt när det söks personer till en tjänst? Jag kan förstå om det är meningen att personen skall hantera bokföring eller redovisning men om personen skall hålla kontakt med diverse samarbetsföretag, skicka ut enstaka fakturor eller diskutera ett betalningsärende med en kund. Kanske krävs det kreativitet, driv och fingertoppskänsla. Detta lärs inte ut på utbildningarna – inte heller affärsmannaskap/affärssinne.

Ett exempel - min gode vän Peter är - om inte den bästa så en av de bästa - utbildarna i försäljning/kundservice. Hans modeller har han inte läst sig till på ett universitet - de har han utarbetat utifrån år av kundmöten i näringslivet på ett arbete. 

Jag kan förstå om det söks en läkare eller kanske en jurist. Men alla tjänster kan inte behöva en anställd med en universitetsexamen. Nu framstår jag kanske som bitter. Den formella utbildningen visar givetvis att hen kan tillgodogöra sig, förstå och applicera vissa kunskaper. Men jämför en person med fyra års studier mot en person som drivit, arbetat och och presterat saker i näringslivet under samma period – varför diskvalificeras (och diskrimineras?) den senare av rekryterare redan i deras avsökning av potentiella kandidater? Är det av rädsla att göra fel? Vill de skydda sin rygg gentemot kunden (företaget) – genom att resonera att en kandidat passade profilen. Detta tycker jag är fel. Modigare rekryterare önskas. En annan tanke – är det för att många rekryterare har en examen i personalvetenskap eller motsvarande och inte sett dessa outbildade odågor i affärslivet?

Avslutningsvis

Låt mig avrunda dagens inlägg med följande:

  • Aktivera dig och bygg din identitet utanför det du jobbar med, kanske byter du jobb – har du då tappat bort dig själv?
  • Se till att alltid arbeta med att-göra-listor, när du kommer till en arbetsplats gäller det att du är rustad för att leverera – lika bra att träna på det!
  • Bygg rutiner, du kommer behöva dem.