Fler SANNINGAR, en djupare beskrivning

2015-03-31

ÄTSTÖRNINGSKARTAN OCH MINA PROBLEM PÅ DJUPET

ÄTSTÖRNING ‘utan närmare specifikation’ (UNS)

Ätstörning Utan Närmare Specifikation (UNS) drabbar nog fler – och är mer utbredd än de mer hardcore-varianterna Anorexi och Bulimi. Jag tror anledningarna är fler. Dels för att det troligtvis är lättare att dölja, där jag tror symptom är förknippad mer till ett dåligt förhållande till sin egen kropp i relation till träning och mat. Grundat i en dålig självkänsla och kanske något snedvridna förhållanden i uppväxten. Säkerligen är UNS mer vanlig bland unga killar/män än de mer ”klassiska” problemen som drabbar främst tonårstjejer (mörkertalet borträknat). Problemet med UNS är att det precis som bulimi inte alltid syns på personen i fråga. Pojkar och yngre män som exponeras för sämre förebilder (som kanske brukar otillåtna preparat i träningsmiljön, i media, sociala medier m.m.) kan säkerligen falla i fällan för en dålig självbild. Med antingen en inkörsport till otillåtna preparat eller ätstörningar som resultat.

Mina PERSONLIGA åsikter och erfarenheter

Jag har, som tidigare nämnt, varit över hela kartan när det gäller ätstörningarna. Jag fastnade faktiskt redan senare delen av tonåren – men jag sökte vård på riktigt i början av 2014 när jag oftare och oftare var apatisk och hopplöst inställd till min existens – jag hade tappat livsgnistan. Däremot gick jag hos en kurator hos ungdomsmottagningen vid 19-års ålder. Då hade jag, vad jag kallar, ”fettofobi”. Jag såg ned på feta människor. Tyckte att de hade dålig karaktär. Jag hade ju klarat att träna bort 17 kilo på tre månader.

BBL-marklyft-hw

När det gäller mina egna ätstörningar så har det framförallt varit växlingarna mellan extrem självkontroll och rejäla krascher (antingen genom flera dygn långa svältperioder, överdrivet mycket träning och okontrollerade hetsätningsattacker). Grundat i en blandning av dåligt beteende kring mat, träning och min egna självbild.

jagade kroppsfett som inte fanns. Vissa perioder levde jag på <500 kcal/dag i bortåt tio dagar för att sedan dra i mig 5000 kcal på någon timme. Att svälta i flera dagar för att sedan ligga på golvet och äta tills jag inte kunde röra mig – var också ett vanligt scenario. Hetsätningsattackerna kom oftast sent på kvällen eller på nätterna – då självkontrollen var nedsatt av trötthet och energilöshet. Men dagen efter en hetsätningsattack kunde jag träna 2-3 pass, oftast iklädd väldigt mycket/stora kläder för att dölja de svullnader jag fick över kroppen genom vätskeansamlingen av för stort intag av energi. Att spy av ett för stort intag av mat har skett många gånger, men istället har jag aldrig stoppat fingrarna i halsen (för det är ”sjukt”). Vid ett tiotal gånger har jag överdoserat vätskedrivande medel för att få bort de svullnader i ansikte, på rygg och mage som uppstått efter hetsätningsattacker. Dessa svullnader kallade jag för ”padda”.

DSC_0608 tights

Kontraproduktiv TRÄNING

Jag har tränat 2-3 träningspass per dag i flera månader i sträck. Jag brukade träna ca 80 dagar i rad innan jag vilade en. Oftast för att jag inte kom ur sängen av utmattning. Allt detta har skett i smyg bakom ryggen på vänner, tränare och till och med min dåvarande sambo. Vissa nätter kunde jag gå till gymmet vid tretiden på natten om godis på kvällen. För att kompensera. Jag vaknade helt enkelt av ångest.

Vad har detta gett mig? Fruktansvärda problem med magen. En för evigt snedvriden relation till mat. En omöjlighet för mig att ”deffa” inför sommaren (jag drivs av att gå ned i vikt, så jag vågar inte ens göra det kontrollerat med rädslan för att inte kunna sluta).

DSC_0645 Stekpotatiskrydda

Att DÖLJA sina problem

Insatt i ”bro-science-teorierna” gav möjlighet att alltid snacka mig ur diskussioner om hur min inställning till min kropp, mat och träning varit ohälsosamt fixerad. Jag hade alltid en ny ”diet” jag utvärderade, ett nytt träningsupplägg jag testade eller en tävling jag bantade inför.

”Cheatmeals”, ”cheatdays”, ”ätardagar” och allt vad det kallas är att omskrivningar och försköningar för hetsätningar. Likaså allt tjat i media om 5:2, 16:8, LCHF m.m. När blev potatis farligt att äta? När blev det sunt att inte äta ordentligt en, två eller tre dagar per vecka?

Jag vill inte skylla på något annat än en rubbad självbild och en beroendepersonlighet. Jag är passionerad (blir ”besatt”) av det mesta jag tar mig för och vill bli bäst på det. Oavsett vad det gäller. Matmissbrukare, absolut. Träningsnarkoman, javisst. Endorfin- och adrenalinjunkie, till hundra procent.

DSC_0821 DSC_0701

MENTORER och motivation är så viktig för att skapa drivkraften

Vården har alltid bemött mig med största seriositet och välmening. Men de tips och råd som ingick i behandlingen var inte anpassad för en man med 20-25 års idrottande (varav 15 som vuxen). Dessutom, med handen på hjärtat, var inte den internetbaserade behandlingen kanske exakt vad jag behövde (i alla fall inte med hänsyn tagen till att jag inte lyckades bli frisk på flera månader – innan Dietmästaren tog över).

Framförallt så har jag insett behovet av att ha en ”mentor” (som Frisk och Fri kallar det). Dietmästaren slog hela tiden hål på mina ångestbubblor. Höll mig på rätt spår och fick mig att undvika det destruktiva kompensationsbeteendet. Nästan varje morgon fick jag ett uppmuntrande meddelande om att hålla mig till planen.

Vi behöver fler mentorer av denna sort. Samt utbilda lärare, föräldrar och framförallt ledare inom den ideella idrotten dels att upptäcka det destruktiva beteendet men framförallt hur det förebyggs. En frisk och stark kropp behövs för prestation, inte magrutor.

Foto 2014-10-13 14 16 36 (1) Förberedelser

Dagens tips:

  • Motivera och uppmuntra varandra till stordåd.
    Låt oss hjälpas åt att slå hål på korkade dieter.
    Fokusera på prestation, i alla lägen.