HUNGERREGLERING, pizza, glass och snart ett år med DIETMÄSTAREN

2015-06-23

KONSTEN ATT NJUTA OCH GLÄDJAS ÅT FRAMSTEGEN

Detta inlägg kommer handla om konsten att njuta och kunna se tillbaka och upptäcka vilken skillnad som man kan åstadkomma. Det kommer vara fyllt av matbilder, lite ”naket” och delvis ett komprimerat reserepotage.

En MATRESA till Italien

Ja! Ni läste rätt. En matresa. Inte en matresa ur en ätstörds perspektiv med ”jag har gått från att leva på grönsaker till att våga äta kött.” Utan en resa med fokus på att njuta av mat. Jag upprepar: NJUTA!

Jag åkte till Neapel (Napoli) i Italien. Pizzans hemstad. Dessutom besökte jag Rom och Capri. I Rom finns min favoritglass (Tartufo) och drömön Capri har fantastiskt vatten att bada i. Inga konstigheter? Men lägg då till:

  • Ångest att visa mig bland folk i tighta kläder/badkläder
  • Att jag inte ätit pizza sedan jag var i Rom när jag fyllde 30 år (2012)
  • Att jag säkert kan räkna antalet glassar jag ätit sedan ovan nämnd resa till Rom på min ena hand, eller i alla fall båda händerna (och då är glass alltså är på topp tre av mina ”sötsaker” – glass, choklad och cheesecake (gärna den frusna varianten – ser ni temat?)
  • Att jag tvångsmässigt tidigare behövt TRÄNA för att få äta ”godsaker”

UTVECKLINGEN i korthet

Jag åt pizza två gånger.

äterpizza äterpizzaigen

Glass, lika många gånger.

glasspizza tartufo

Jag njöt av maten vid varje måltid. Och vågade testa saker jag inte ätit förut.

njuteravantipasti potatiskrocketter

Jag åt förrätter/antipasti.

förrättigen förrätt

Och var på en restaurang som fått en stjärna i Guide Michelin. Där åt jag en avsamkningsmeny (åtta rätter).

åttarätters skaätaåttarätters

Och köpte med mig godsaker hem, i form av fett (som jag faktiskt använt sågott som dagligen).

 

 

 

fett cappuccino

Men också en väldigt stilig slips av ”Slipsgubben” som jag besöker varje gång jag är i Rom.

slipsgubben nyslips

 

Att känna MÄTTNAD samt insikten av att några dagar inte gör mig fet

Det jag tar med mig hem, ur perspektivet ”ätstörd” är hur jag lärde mig känna när jag var mätt. Dels genom att jag njöt mer av maten än jag brukar göra. Alltså jag tog mig tid att äta långsamt. En sak som jag och Dietmästaren har jobbat hårt på är att äta lugnare, minst en kvart för en måltid. Att verkligen smaka på maten – men också känna känslan när hungern stillats och jag är ”mätt”. Jag vill även nämna hur jag lärde mig att några dagar utan träning med mat jag inte riktigt kunde styra över inte heller gjorde mig fet utan snarare bara ”gott”.

Den italienska MENTALITETEN (naturlig ”SWAG”)

En reflektion jag alltid gör hemkommen från en resa till mitt älskade Italien är hur okomplicerat livet är för dem. Och hur de verkligen njuter av livet.

Italien har folk mindre filter och är mer passionerade. De älskar mat, sex, mode och är nördiga kring sina passioner. De är inte så noga med att bli klara med tråkiga saker, kommer sällan i mål med just sådant. Men de blir riktigt bra på saker de gillar. Jag har aldrig druckit bättre cappuccino eller espresso. Aldrig ätit godare pizza eller bläckfisk. Kläderna är snyggare. Skorna likaså. Som personlighetsdrag tycks alla ha ”ADHD”.

Jag är nog egentligen italienare – fångad i en svensk svenssonkropp.

En sak som jag borde ta efter mer av är de manliga invånarnas självförtroende. Alla tycker dom är ”all that”, det ger dem en naturlig swag. Jag kommer flytta dit, någon gång. Alltså även tjocka gamla gubbar stretchar i speedos på stranden. ‘nough said.

Midsommar FIRADES i Dala-Järna med släkten

I Dala-Järna finns vad jag tycker den godaste potatisen. Från Snöborg Gård. Köpte givetvis med hem.

potatisskylt Snöborg Gårds potatis

 

Fylld med kärlek, positiv energi och självkontroll lyckades jag njuta av en midsommarhelg på landet utan träning med god mat. Det slank till och med ned en bit av mormors fantastiska rabarberpaj med vaniljvisp. Allt helt ångestfritt. Snackar vi framsteg!

Storsjön-igen Storsjön

Tomten  Grillwhiskyochkorv

minfristad rabarberpaj

 

Snart ett års SKILLNAD

I morse var det ett år, minus en dag, sedan jag tog en så kallad ”formbild” för jämförelse (ca tre veckor innan Dietmästaren började hjälpa mig). Och jag har kommit så långt. Jag har varit inne på ”friskhetstecken” tidigare. Nu skulle jag vilja dela med mig av ytterligare tankar på ämnet. Och jag tänkte faktiskt dela med mig av den bilden, nedan. Vilket gör detta inlägg till lite av ett ”nakenchocksinlägg”. Jag har alltså lagt på mig ca fem kilo på ett år. Och är i ungefär ”samma” ”form”.

upp5kgpå1år badarblandfolk

Dessutom var jag i Dalarna över midsommar, som jag nämnt ovan. Och där hade jag badkläder inför lillebrors ”nya” (de träffades förra sommaren) flickvän. Vilket är ännu mer ”blottande” eftersom henne kommer jag träffa igen. Morfar min sa att jag inte längre ser utmärglad ut. Att jag ser friskare ut i kroppen. Morfar är alltid ärlig (på ett finkänsligt och försiktigt sätt). Hans åsikt har alltid varit viktig för mig. Jag blev så glad när han sa så.

påvägnedidalälven badaridalälven

 

Täntke att jag avslutar detta inlägg med lite spexande vid grillen hos Finaste igår samt en bild på den kokbok jag skall hämta upp hos postombudet ikväll.

 

Flexin nykokbok

 

Tänk på att:

  • Allt är en process.
  • Var nogrann med att hålla dig till planen, även om det känns jobbigt.
  • Se tillbaka och reflektera över hur långt du kommit.
  • Ta vara på de tillfällen då njutning bjuds, du ångrar oftast bara det du inte vågade prova.