Resornas resa och den MENTALA dito

2016-01-07

FRI FRÅN SKULD, MEN INTE SKULDFRI

Ju äldre vi blir, desto mer inser vi att det finns andra värden än magrutor, svällande biceps eller dyra kläder. Ändå är jag ohälsosamt fåfäng. Visserligen har det blivit betydligt bättre – men jag är långt ifrån ”botad”. Från extremt dyra märkeskläder till billiga barnarbetsdito. Från sjuktligt besatt av min kropp till ohälsosamt. Det är en process som många av oss måste gå igenom. Kanske beror det på att jag blev retad som yngre. Kanske beror det på att jag aldrig lärt mig berömma mig själv. Oavsett anledning är det dummaste du kan göra att se ned på dig själv.

1517041_936813523064542_1624649233_n 12357421_1690697031167735_731745317_n 1515540_1663740867240320_1701048887_n

DU är inte tjock, HAN är tjock…

Avsnittets rubrik utbrasts av en Herbalife-fanatiker om två kollegor. Detta för ca tio år sedan – men fenomenet kvarstår. Vi dömmer andra. Vi dömmar oss själva. Allt är hela tiden skuld.

Häromdagen var vi på Rusta jag och Finaste. Vi skulle handla spolarvätska till bilen. Och en tygkorg till mina slipsar. Hursomhelst hamande vi bakom en kvinna i kassan. ”Hon köpte skit för över åttahundra.” utbrast Finaste ”Ja, och mycket gick nog till godis och choklad” svarade jag. Sedan insåg vi båda hur vi dömde den här kvinnan på grund av hennes inköp. Hennes beroende var kanske choklad, godis och chips. Mina beroenden är inte mycket bättre. Vi båda hade smått dåligt samvete när vi gick till bilen. Varför dömde vi henne? Och hur behandlar vi oss själva…

12394026_480652152140863_1805233208_n 1688528_168050053557744_451689758_n 10011335_1006133446112752_1569029564_n

Fri från skuld, men inte SKULDFRI

Nu börjar folk med sina nyårslöften. De skall investera i sin hälsa. De skall träna mer, äta bättre och göra bättre val i vardagen. Absolut. Strålande. Själv skall jag på semester. Det är jag ”skyldig” mig själv. En resa som jag och Finaste pratat om i så många år – men inte lyckats komma iväg på. Så om en vecka skall, från idag, sitter jag på planet. Men tyvärr är inte resan helt ångestfri – i alla fall inte nu innan.

Jag har tre (3) stora tanke-/känsloproblem att ta i tu med:

a) jag krigar varje dag med känslan av att vilja ”banta” för att bli snygg i badbyxor [finaste hotar med att inte åka med om jag inte äter, så hitills har jag skött mig],
b) jag är rädd för maten, att i tio (10) dagar äta på restauranger där jag inte kan väga eller mäta maten är synnerligen obehagligt,
c) jag är smått bitter över att jag inte kan gymträna varje dag.

Men om jag bryter ned ”problemet” för mig själv. Vem skall jag vara fin för? Mig själv och min finaste flicka. Hon älskar mig för den jag är och tycker jag är fin precis så som jag är. Eftersom jag i grund och botten alltid väljer hälsosamma matalternativ så kan det snarare vara någonting positivt för mig att inte kunna bestämma vad jag skall äta och dessutom få en paus från allt vägande/och mätande – dessutom har jag som mål för 2016 att sluta väga maten – det är således en perfekt start för mig. Sist men inte minst lär jag inte tappa all styrka och alla muskler jag kämpat mig till på tio dagar. Två av hotellen har gym, vi kommer försöka besöka något strandnära gym någon av de ”lediga” dagarna OCH jag har tänkt att träna lite konditionsträning (sprinter, jogging) några gånger.

12362055_1145991958768150_1409799811_n 12357386_1503312576641214_1021123107_n 12328163_1536327973354427_1504393911_n

Oavsett vad som händer så skall jag ha en helt övertokigt bra resa tillsammans med den bästa som finns.