Uppföljning till en HJÄLTESAGA

2015-02-12

EFFEKT OCH REAKTIONER TILL MIN SAGA OM HJÄLTEN 

POSITIVT bemötande av fel anledning

Jag har fått många fina kommentarer, SMS och meddelanden. Det är alltid roligt med ryggdunkar, positiva ord och kärlek i alla dess form. Tack! Men berömmet bör riktas åt ett annat håll. Dels vill jag återigen belysa vikten av att Dietmästaren aldrig gav upp trots mina utbrott, klagomål och misstroende. Men han lät inte heller mig ge upp, han fanns, och finns, där (fortfarande). Sedan vill jag poängtera att det är inte att jag berättar min historia som är berömvärt, inte heller att jag tagit mig ur klorna på denna hemska sjukdom. Det som är värt att fokusera på är MODET att erkänna, MODET att ta kampen emot skammen och MODET att våga lita på andra när förnuftet är kvävt av ångest.

IMG_20150211_102149~2 IMG_20150211_102122~2

Jag vill hjälpa Er ALLIHOP

Det är två saker jag är extra glad över. Först och främst att Dietmästaren berättade för mig senast igår att det är fler som hört av sig och önskat hans hjälp. Men också att jag har blivit ombedd att vara mentor till andra som fastnat i liknande situation. Personligen är jag inte så långt framskriden i mitt tillfrisknande att jag är redo att vara mentor. Däremot har jag för avsikt att ta upp ämnen, tankar och faktorer här på potatismannen.nu som har både stjälpt och hjälpt mig.

IMG_20150211_102100~2 IMG_20150211_102136~2

 

De MÖRKASTE av stunder

Allt har såklart inte varit en dans på rosor. Jag har ibland haft så mycket ångest att jag stått på fönsterbrädet i min lägenhet (jag bor högst upp i huset, femte våningen) och undrat om fallet skulle hjälpa eller om jag bara skulle få ännu mer onödiga men och svårare att ”komma i form”.

Men nyfikenheten på livet har alltid segrat. Det och att jag haft några få extremt viktiga vänner som ryckt mig ur de dåliga tankarna.

Dagen/dagarna efter en krasch (hetsätning) är, och har alltid varit, värst. Eftersom mina ”triggers” och hetsätningsmat oftast är socker (bröd, godis, honung, glass, pasta, ris m.m.) så samlar kroppen alltsomoftast på sig en hel del mängd vätska. Jag har läst siffror (BRO-SCIENCE) som säger att ett (1) gram kolhydrater binder motsvarande tre (3) gram vätska. Så i de fall då jag ätit 500-1000 gram kolhydrater (2000-4000 kcal) efter att ha svält mig själv (och tyckt jag varit snygg) har jag oftast gått upp bortåt 4 kilo dagen efteråt. All vätska brukar då ha samlats kring mina värsta punkter för vätskeansamling (ansiktet, midjan och rumpan). Detta har gjort att jag känt mig – förutom misslyckad, karaktärslös och med ett enormt självförakt – som en flodhäst.

socker flodhäst

 

Jag brukade gå omkring i lägenheten i fullt mörker. Helst med två-tre överstora t-shirts, mjukisbyxor och en huvtröja (med huvan över huvudet). Vissa dagar kunde jag till och med vända speglarna mot väggen för att inte kunna/råka se min egen spegelbild. Än mindre gå ut bland folk. Isolation, självhat och kompensationssvält efter krascher byggde oöverstigliga ångestberg. Frustration över att inte vara till någon nytta, hunger på grund av svält och en ”dålig vän” som alltid tackad nej till alla roliga saker på grund av antingen att jag skämdes över hur jag såg ut – eller var rädd att de skulle finnas något ätbart i närheten.

”Som du TÄNKER, så BLIR du.”

Ovan är ett av mina favoritcitat, signerat Bruce Lee. Vad jag vill säga med ovanstående är egentligen att det är dumt att straffa sig själv med ångest. Och jag, om någon, har förståelse för hur den kan uppsluka oss fullständigt. Men om vi benar ut vad ångesten egentligen består av så är det något du diktat ihop i ditt eget huvud. Kommer tankarna åsamka dig fysisk smärta eller kommer du att dö av dem? Troligtvis inte. Trots att din hjärna går på högvarv och inte vill annat än att sprängas. Med ytterligare konsekvenstänkande kan vi ganska snabbt komma fram till att det sällan egentligen finns något fog för de rädslor och/eller nedvärderade/självdestruktiva tankarna. Något som varit en väckarklocka för mig är att jag haft ångest för olika saker under så gott som hela mitt liv, och jag misstänker att du också har/har haft ångest tidigare, som gått över. Oftast när du tänkt eller gjort något annat. Alltså: fokusera på att åstadkomma någonting konstruktivt istället för att låta ångesten trasa sönder den fantastiska och underbara människa och individ du säkert är.

Tiden-går-klockan-slår Hot-Brain-burk

Dagens tips:

  • Ångest är övergående, liksom livet så LEV
  • Var MODIG, våga skära bort det som är dåligt